Latest News From Christos Masters
Helene Alfredsson Nilsson
44 år, en nästan ofattbar ålder om man sysslar med elit- idrott. Addera att man dessutom går och vinner två penningstinna, prestigefulla tävlingar i stenhård kon- kurrens med böjliga hungriga 23-åringar så förstår ni att 2008 var Helene Alfredssons år. Och detta trots att butterkakan Annika Sörenstam hade sin tack-och-farväl- föreställning samtidigt.
Grattis!
–Tack.
Hur fan gick det här till?
– Jag träffade bollen… Skämt och sido, jag hade varit skadad länge utan att veta om det. Sen fick jag hjälp och då lossnade det. Sen är det jävligt kul att slå de yngre. De kallar mig för ‘grandma’, så lite job- bigt att jag vinner är det nog för dem.
Din senaste vinst innan Evian Mas- ters i somras var 2003. Funderade du någonsin på att lägga av? – “A winner never quits. A quitter never wins…” Allvarligt talat så kän- ner man nog bara när det är dags att lägga av. Självklart är det inte skitkul jämt, men det är inte dags ännu.
Pengar då? Du drog in några mil- lar under året? Vad har du för lyx- vanor? Spårar du ur någon gång? – Nej, jag är bara tacksam för pengarna. De är en bonus. Men visst, vi bor bra, vi har några hus… När jag var yngre var jag i och för sig klockoman, men det har lagt sig. Nu tycker jag att lyx är att få riktigt svenskt kaffe, det får man bara i Sverige.
Hur ser drömmarna ut för 2009?
– Att det ska vara lika kul ute på banan.
Att jag känner samma lugn som 2008. Jag hade jävligt roligt senaste året!
Ärligt talat, hur kul är det egent- ligen att spela med en massa sven- nebananer i jippotävlingar? Du gick exempelvis i samma boll som Tomas Brolin i Christos Masters senast…
– Haha! Det beror alldeles på vilket humör jag är på. Jag är inte alltid så pigg på att ’leta boll’. En del är ju som orienterare som aldrig hittar hem. Men Tomas är en skön kille. Dessutom spelar jag ju väldigt många pro-am- tävlingar under året så jag är rätt van…
Apropå Christos Masters. Vad tycker du om tävlingen? – Christos gör ett fantastiskt jobb. Man blir ju alldeles andfådd av alla saker han gör och fixar, mat, tält och alla gåvor. Sen är det kul att träffa en massa sköna människor, det är ju många idrottsmän med och det är kul att möta dem. Man tycker liksom att man kän- ner varandra fast man inte gör det.
Spelar du nästa år?
– Om jag är hemma så gör jag abso- lut det. Christos gör ett grymt jobb. Jag tycker allvarligt att svenska ar- rangörer av ”riktiga” golftävlingar borde kolla på honom och lära sig. Det han gör är grymt imponerande!
Hur bra det än gick 2008 och hur bra det än går 2009 så går väl kar- riären ändå mot sitt slut? – Jo, men kolla på Jack Nicklaus och Arnold Palmer. De spelade länge.
Jojo, men saknar du ingenting?
– En mysig middag med min man Kent och några kära vänner är riktig lyx för mig. Att kunna gör sånt spontant saknar jag.
Du kan ju inte bara äta, vad ska du göra efter din aktiva golfkarriär? – Jag känner faktiskt ett starkt behov av något som gynnar någon annans liv. Jag vet inte vad, men så känns det. Jag har fått så mycket genom gol-
fen att jag vill ge något tillbaka.
Barn då?
– Det är nog tyvärr kört. Golf är en väldigt egoistisk sport, så tiden är nog över.
Säg inte så, 43 är väl ingen ålder?
– Kenta har tre barn redan och vill inte rulla in på några föräldramö- ten med rullator. Dessutom har jag faktiskt aldrig känt spontant att jag vill ha barn. Jag älskar barn, men jag är nog för strulig och bohemisk.
Förklara?
–Jag vill nog bara kunna dra, vara spontan.
Ok. Då ska du få göra det nu. Lycka till!
–Tack.
Av HANS SHIMODA
