August 7, 2011 14.01 by Christos Neo, comments
– EN ANALYS
Ombedd att skriva något för en tidskrift med outtalad inrikting på golf. Perfekt. Jag som i princip aldrig spelat golf. Förutom en gång då jag och Rafael Edholm blev övertalade att ställa upp i en kändisgolftävling. Dumt. Vi blev kittade med fräsiga kläder och skor och fick låna snabba klubbor av senaste snitt. Så kom vi ut till tee och..– Jaha, hur gör man här?
– Vet inte, tror vi ska hålla oss där gräset liksom är kortklippt och sikta mot flaggan. Schmack! Ut i skogen. Och på den inslagna vägen fortsatte det. Golfbilen med sponsorsprit fattade ju snabbt att vi var de enda som inte riktigt tog den här tävlingen på allvar och började förfölja oss, vilket självklart inte hjälpte upp vårt spel. Jo till en början kanske. Men sen gick det drastiskt utför. Jag tror vi gav upp vid tionde hålet och fick skjuts tillbaka till klubbhuset och jag är ganska säker på att den som kom nästnästsist i tävlingen ändå hade färre slag än oss trots att de spelat åtta hål mer.
Nu till min analys. Min spontana reaktion när det kommer till golf är att skämta om det. Så är det ju med saker man är okunnig om. Man kan antingen låta sig imponeras av dem eller driva med dem. Men häri ligger också mitt problem. Det går helt enkelt inte att driva med golf på ett bra sätt. Golf är tråkigt. Det borde ju vara hur lätt som helst att göra sig lustig över en materialsport som kräver fåniga skor och där fågelarter anger hur bra det går. En sport vars utövare är fanatiska och
gärna åsidosätter allt för att få gå en runda. Men se bara hur det gick för Lasse Åberg. Efter lyckade komedier där han drev med alpinsporten och seglingsromantiker gav han sig på golfen, och hur kul blev det? Kevin Costner och Will Smith har båda ramlat i ”golf-på-filmfällan” och tänker
sig nog för innan dom peggar upp på vita duken igen. Sen kommer jag att tänka på maffiafilmer där golfklubbor används som tillhyggen för misshandel. Hade Tony Soprano, eller vem det nu var, dunkat på den utsatte med en tennisracket eller en paddel så hade det ju blivit roligt! Men
en golfklubba är inte rolig, bara kall och hård. På tal om hård. På en lista över idrottens bad boys kommer golfaren John Daly sist, efter ett gäng fotbollsspelare och en isprinsessa. Och stämningen bland supportrarna på PGA-touren är väl kanske inte riktigt lika hätsk som när United möter Arsenal. Golfen är liksom mera slätstruken och vän och inte så… rolig.
Så vad återstår då. Att imponeras av golfen helt enkelt. Tålamodet, tekniken, den totala koncentrationen. Det är inte som Mark Twain sa ”golf är att förstöra en trevlig promenad”, vilket det först kan verka som. Golfen är helt enkelt lite hemlig, den bjuder inte ut sig för
den oinvigde. Jag tror att det är lite med golf som med scenkonsten, ett ämne jag känner till bättre; ofta är det roligare för dem som är med än för dem som tittar på. Golf är för golfare. Vi andra are missing out.
Av ANDREAS WILSON